Besten inuti
Av: Anna Malmberg (Zofia)
Månen sken över hustaken och kastade långa skuggor längs stadens alla gator.
Han kunde höra hennes hjärtslag långt där under alla lager av kläder som hon bar och han kände hur hungern vaknade till liv. Hon var perfekt!
Hennes hy var ljus med kinder rosiga av kylan, hennes långa hår hängde i en prydlig fläta längs ryggen och hennes blå ögon var pigga. Hon var full av det liv han så girigt eftertraktade.
Han tog hennes hand och kände hennes kalla fingrar fläta samman med hans. Hon log lyckligt mot honom. Han kände hur hans inre best drog och ryckte i sina kedjor, ivrig och inte alls medgörlig. Den ville inte vänta! Han kämpade emot, njöt av att kunna tygla monstret.
”Är vi inte framme snart?” Han ryckte till vid ljudet av hennes späda röst. Vad skulle han svara?
”Snart” var allt han sade. För var minut som gick blev besten allt mer svårtkontrollerad. Han skulle inte kunna hålla emot mycket länge till.
Han såg sig omkring, redo att ta första chans han fick. Hungern gnagde och besten slet i sina kedjor av kött.
Han fick syn på en gränd. Det fick duga. Snön knarrade under deras fötter när de styrde stegen mot den mörka gränden, enbart med stjärnorna som vittnen.
När det var bortom allt tvivel om vart det var på väg såg hon oroligt på honom. Han gav henne ett lugnande leende och hon verkade slappna av en aning.
Väl inne i gränden tog han tag i hennes andra hand och tryckte försiktigt upp henne mot väggen. Hon började protestera men han tystade henne med en kyss som hon besvarade eldigt. Han släppte hennes händer och började smeka hennes kropp, lossade på halsduken och kysste henne på halsen. Hon stönade.
Vid anblicken av hennes hals kunde han inte längre vänta, besten vrålade inuti honom. Han lät sina tänder växa sig fram och bet tag. Hon flämtade till då hennes dyrbara livskraft strömmade ner i hans hals. Han njöt. Det här slog allt, intriger, maktspel, sex, att släcka ett liv…
Han kände hur hon blev slapp i hans armar, hur livet började fly från henne och han släppte hennes hals. Han slickade igen såren och släppte taget om henne. Hon föll ihop i snön.
Han vände sig om och gick. Han var nöjd med nattens jakt. Besten morrade förnöjt.